orellanabruden

det blir inga fler tårar. jag kanske trodde först att detta har förstört mitt liv. men nej, allt detta var förmodligen bara en lek. en tjänst. igallefall något som ska få mig att förstå hur kärlek är. kärlek är inte lätt, det har det aldrig vart, och kommer aldrig va. men det kan bli mindre svårare, men lätt, kan de aldrig bli.. som sagt, min tid som jag spenderat på dig, var inte värt de. jag har dissat så jävla många för dig. hur många har du dissat? säkert ingen.. och du tycker jag är omogen, inte har nått liv, osv. vad har du isånafall, som är så jävla feg, och käftar med 13åringar? du är 18, du borde verkligen veta bättre. jag kan inte säga något annat än, jag ångrar allting, ALLT, jag hade med dig. jag älskar dig, dom orden fick mig att le. men det var tydligen bara fejkt.
mina vänner, vet igentligen inte hur de är, och jag vet inte hur det är för dem. man måste va i MINA skor, för att veta hur jag har det. jag fäller tårar nästan varje dag, för mitt liv är typ bara skit. jag ligger i botten. det känns som om jag aldrig kommer komma upp. det är riktigt svårt. de säger " jag finns alltid här för dig pamela, jag vill inte att du ska må dåligt, jag vill att du ska ha de bra."
visst, okej. få tillbaka min bror, det är bäst. då kmr jag må jävligt bra!



jag i mitten.